fredag 20 mars 2009

Majolika

Själva ordet majolika kommer från det italienska ordet för Mallorca – Maiolica. Under 1300- till 1500-talet importeras mängder av målat fajansgods till ön från Spanien, för att sedan skeppas vidare till det som idag är Italien. Italienarna börjar snart även med egen tillverkning som också det kommer att gå under namnet maiolica.

Under 1800-talets andra hälft återintroduceras majolikan. Den engelska porslinsfabriken Milton låter tillverka majolika som de ställer ut på världsutställningen i London, år 1851. Detta kommer att få stort genomslag. Det dröjer dock ytterligare 18 år, till 1869, innan majolikatillverkningen sätter igång i Sverige. Först ut är Rörstrand och Gustavsberg, båda fabrikerna startar sina produktioner av flintgodsmajolika detta år.


För Höganäs skulle det dröja ytterligare 20 år, egentligen ändå längre, till 1893, innan de kunde klara av att tillverka ”äkta” majolika. Deras första majolikapjäser hade nämligen blyglasyr och var därför lite genomskinlig. Den riktiga majolikan skulle ha tennglasyr och vara opak.

Variationsrikedom på keramiken var stor. Allt från ljusstakar till kakelugnar, från fruktfat till piedestaler tillverkades. Alla föremål var färgsprakande, och de smälte väl in i det sena 1800-talets tunga, och med dagens ögon, överlastade stil. Så småningom kommer också en reaktion. Majolikaproduktionen börjar klinga av runt sekelskiftet 1900, för att därefter tas vid av jugendstilens mer ljusa inredningsideal, med dess organiska och slingrande former.

På antikmässan i Kista fick jag få syn på denna kanna som jag inte kunde motstå. Kannan är vackert mönstrad i blåa nyanser mot en spräcklig, gråaktig bakgrund. Stämpeln visar att den är från Rörstrand och gjord någon gång mellan åren 1869 – 1884. Jag är mycket nöjd. Det är inte helt lätt att få tag på Rörstrand-majolika med denna stämpel. Majolika är fortfarande väldigt prisvärt. Jag tror dock – precis som de skrev i det senaste numret av Antik & Auktion – att majolikan snart kan komma att bli ”inne”. De där minimalistiska inredningarna, där allt enbart ska gå i vitt är på väg bort. Istället kommer det komma in mer färg. Det är i alla fall vad jag tror. Åtminstone föredrar jag själv sprakande färgklickar runt mig, som lyser upp tillvaron i de dystra ekonomiska tider som dessa. Färg känns helt rätt.

Källor:
Gösta Arvidsson: Gustavsberg. Porslinet, fabriken, konstnärerna, Stockholm 2007
Märta Holkers: De svenska antikviteternas historia. Möbler och föremål 1525 – 1925, berättad av Märta Holkers, Stockholm 2007
Bengt Nyström och Jan Brunius: Rörstrand 280 år. Med fajans, flintgods, porslin och stengods, Västerås 2007
Ann-Charlotte och Torsten Weimarck: Höganäskeramik. Konst och bruksföremål 1832 – 1926, Västerås 1969


5 kommentarer:

  1. Har kikat runt lite i din blogg å det var intressant! :)

    Ha en trevlig helg!
    //Johanna

    SvaraRadera
  2. Oerhört vacker majolikakanna du köpt. Härligt antikiserande.

    SvaraRadera
  3. Tack för lärorikt inlägg! Kul om majolikan skulle komma tillbaka. Och visst funkar väl till exempel en stor blomkruka i de där härliga blå och gröna "majolikafärgerna" fint i en i övrigt vit och minimalistisk inredning?

    SvaraRadera
  4. Haha, jag är nog lite rädd att min blogg kommer att förvandlas till en hundblogg från och med söndag nästa vecka... :P

    Ha en trevlig vecka!
    //Johanna

    SvaraRadera
  5. Intressant inlägg! Jag tror också att alla med vita minimalistiska inredningar snart kommer att upptäcka att de behöver något att fästa blicken på. Något som bryter av! Exempelvis en majolikapjäs från slutet av 1800-talet......

    SvaraRadera